Utrustning

Utvecklingen av material och design går numera snabbt också bland tillverkarna av skridskoutrustning. Lätt, säker och funktionell utrustning finns i de flesta välsorterade sport- och friluftsbutiker.

 

Skridskorna

Idag finns i huvudsak två typer av skridskor att välja på - skridskor med fast häl (rembindning typ snowboardbindning) och skridskor med lös häl

Utrustning Fast häl skridskor Utrustning lös häl skridskor

Skridskons skenlängd bör i de flesta fall vara skonumret + fyra till åtta cm, d.v.s. om du har skonummer 40 ska skenans längd vara 44 - 48 cm. Om du väljer lös häl så bör skenan väljas kortare än med fast häl. Skenan bör sticka ut ett par centimeter bakom hälen för att ge god kursstabilitet och effektiva skär.

Det är viktigt att vara rädd om skärpan på skenorna, och redan från början inskaffa ett skenskydd. Skenorna håller skärpan längre om de brynes regelbundet, gärna efter några turer, för att bita bra i isen. Det finns enkla och lätta brynställ och brynen i sporthandeln.

 

Utrustning - känga till fast häl Utrustning - BC känga för lös häl

Kängor

Skridskokängor ska vara stadiga över vristen, men tillåta lite rörlighet i fotleden. Till skridskor med fast häl väljer man en stadig vandrarkänga, som också är bra att gå med på land. För att vara optimal ska skon kunna användas också att gå med i terräng och på halt underlag. Lös häl skridskor fungerar utmärkt att åka med, men begränsar urvalet av skor, eftersom varje fabrikat har en egen lösning på hur sulan ska se ut. Till de vanligaste, SNS (Salomon) och NNN BC (Back Country), finns bra kängor, men se upp så att de inte har en plastsula för då kan det bli halt att gå med på land. En skridskokänga ska tåla att doppas i vatten till strax under skaftkanten utan att vatten läcker in.

Skon skall sitta fast och bekvämt på foten. Häl och fotblad ska inte glappa i någon led. Lite extra plats i tådelen bidrar till att undvika skoskav och köldproblem. Hur stabil skon ska vara upplevs olika viktigt av olika åkare. Det är önskvärt att lätt kunna justera stödet runt fotleden med mikrospänne eller snörning. Kvinnors smalare vrister ställer högre sådana krav. Skon skall vara slitstark och ha förmåga att släppa ut fukt.

Utrustning exempel på BC bindning

Bindningar

Idag finns två huvudvarianter av skridskobindningar. Den traditionella varianten med en tå och en häldel, som tillsammans fixerar skon på skridskon. Och löshälbindningar, som är samma bindning som sitter på längdskidor (NNN BC och SNS-systemen).

Lös hälsvarianten är på många sätt enklare. Alla inställningar är klara och när bindningen sitter på skridskon är det bara att klicka i.

Den traditionella fasthälsskridskon kan kräva lite inställningar innan de fungerar optimalt. De är ställbara framåt-bakåt och i sidled både fram och bak. Grundinställningen är att skenan är placerad mellan stortå och pektån tån framtill och drygt hälften av hälens bredd ligger utanför skenan baktill.

Grundinställningen passar inte alla och en liten förändring betyder mycket för balans och bekvämlighet. Ta med verktyg till isen och prova dig fram under ett par timmar. När du har hittat din personliga inställning blir det enkelt att åka säkert och hålla rak kurs.

Träna gärna upp förmågan att ta på och av skridskorna. Med lite övning blir det mycket lättare och du slipper sätta ner händer eller knän i isen när du tar på dem.

 

Utrustning isdubbar med visselpipa

Isdubbar

Isdubbarna är basen i säkerhetsutrustningen. Det är dubbarna som är ditt fäste i isen när du ska ta dig upp ur en vak. Utan dubbar är det mycket svårare och ofta omöjligt att komma upp.

Dubbarna ska sitta så att de hamnar ovanför vattenytan i plurrat läge. Högt upp under hakan, alltså, och så åtdragna att de inte kan trilla av vid ett fall. En visselpipa hör till och bör också sitta på samma ställe. Dubbarna kan också fästas på ryggsäckens ena axelband, då hindrar de inte justeringen av kläderna.

 

Säkerhetsutrustning kastlina

Kastlina

Kastlinan tillhör säkerhetsutrustningen och det är viktigt att du kan hantera den rätt och smidigt. En stunds träning före, och gärna under, säsongen är väl investerad tid.

Linan ska sitta lätt tillgänglig någonstans utanpå ryggsäcken. Det ska gå att kasta den både från vaken och från isen utan att ta av ryggsäcken. Konstruktionen bör vara sådan att linan kan kastas i motvind och även om man missar första kastet.

I linändan bör det finnas en ögla som kan dras åt runt handleden av den som ligger i vattnet. Om det går att fästa linändan i en karbinhake eller liknande i ryggsäckens avbärarbälte underlättas räddningen ytterligare.

Både lina och linända ska flyta. 20 meter är lagom långt.

 

Utrustning dubbelpik

Ispik

Ispiken har två användningsområden. Den viktigaste är som skridskoåkarens känselspröt. Med övning kan du lära dig att med pikning bedöma isens kvalitet och tjocklek. Grundmetoden är att med ett distinkt slag känna av om isen är bärig. Träna gärna tillsammans med erfaren iskännare. Känslan sitter i handen och armen och med träning kan du lära dig bedöma bärigheten för de flesta sorters is.

Det andra användningsområdet är till stakning och balanshjälp i motvind och på svåråkt underlag.

Det finns en rad olika pikkonstruktioner; dubbelpikar, enkelpikar, teleskopmodeller. Om piken inte består av två isärtagbara delar bör du ha en extrastav för att kunna staka. Delarna bör vara ihopkopplingsbara. Piken ska flyta och får inte ha truga. Den ska hålla för att användas som del i bår.

 

Skydd knäskydd

Skydd

Det finns alltid en risk att falla vid skridskoåkning på naturis. Underlaget kan bli sämre, du kan fastna i sprickor eller tappa balansen.

Is är hårt! En lätt hjälm skyddar skallen, särskilt vid fall bakåt. Knäskydd skyddar knäskålen vid fall rakt framåt. Knäskydden upplevs som bekvämt varma av många. Inlinesåkarnas handleds- och armbågsskydd kan förhindra handledsfrakturer och skador på armbågarna.

 

Flythjälp Ryggsäck

Ryggsäck

Ryggsäcken är dels ett fraktredskap, dels skridskoåkarens viktigaste flythjälp.

För att ge maximal flytförmåga (och hålla torrt vid en plurrning) packas alltid innehållet vattentätt.

En skridskosäck bör ha cirka 40 liters volym. Låg vikt och lågt luftmotstånd underlättar åkandet.

Ryggsäckens tyngdpunkt bör ligga nära åkarens rygg och relativt lågt för att inte störa balansen i åkningen. Om det mesta av volymen placeras lågt blir flytläget högt. Midjerem och grenrem gör att säcken inte glider upp och av vid en plurrning.

Ryggsäcken ska innehålla ett komplett ombyte kläder. Ett sittunderlag är bra att stå på vid plurrning. Övrigt innehåll är upp till åkarens egna önskemål.

 

Säkerhetsutrustning karbinhake

Karbinhake

En karbinhake ska sitta lättåtkomlig på ryggsäcken – helst säkert fastsydd på ryggsäcksremmen.

Det finns karbinhakar att köpa i sporthandeln

 

Kläderna

Kläder för skridskoåkning är kärt diskussionsämne. Det finns "traditionalister" som förkastar allt som inte är i naturmaterial och helst hemmatillverkat och det finns "modernister" i färgglada hi-techmaterial och tights. Och så finns de som tar det som ligger närmast i garderoben. Ingen av metoderna behöver vara fel, men det finns några grundregler, som gör åkningen och rasterna ännu trevligare.

 

Flerskiktsprincipen

Fungerar utmärkt också på skridskoisen. Idén är att ha ett innerskikt som transporterar ut kroppsfukten, ett mellanskikt som håller värmen och ett ytterskikt som skyddar mot väder och vind. Och så varierar man efter väder och aktivitetsgrad. Bekväma, gärna lätta, plagg som tillåter rörelse utan att strama fungerar bäst.

Bomull är inte ett bra friluftsmaterial, särskilt inte närmast kroppen. Det absorberar fukt och kyler när det torkar. Ull och syntet ("superunderställ") är, var och en på sitt sätt, mycket bättre när man är aktiv. Jeans är riktigt usla skridskobyxor; de stramar, blir lätt blöta och torkar "aldrig".